E8 Varför är där ingen is till punschen?
Herr Patrik han föll i schaggsoffan
Allt med en belåten duns
Efter att ha fyllt buken
Med en sju-åtta rätters lunch.
Tände en stor Havanna,
Nästan fetare än han själv.
Stängde sitt jättegap
Kring en ansjovisrap.
Sträckte sig över magen,
Fick ett punschglas uti sin hand.
Ämnade skåla med sig själv
För kung och för fosterland.
Fann hela kylar'n torr och tom
Och punschen så gott som varm.
Fällde monokeln i sin harm och vråla:

"Varför är där ingen is till punschen?
Varför är där ingen is till punschen?
Varför är där ingen is till punschen?"
Detta hände sig på den goda tiden,
Den gamla goda tiden,
Då landet var en enda lycklig
"Leve kung Oscar"-idyll.

I pigkammarn låg Augusta,
Både gammal och snäll och ful
Huttrande uti fyra meter tyg
Som hon fått till jul.
Dörren flög upp och korsdraget
Förtog fotogenets glöd.
Lampan blev överflöd,
Herrn var tillräckligt röd.
"Isen, Augusta" röt han till
Så råttorna dog av chock.
Pigan hon svara'
Knäppande en lus ifrån sin rock.
"Iskarl'n har inte varit här,
Ej heller i mjölkaffär'n.
Själv är jag lika brydd som herr'n, och undrar

Varför är där ingen is till punschen?
Varför är där ingen is till punschen?
Varför är där ingen is till punschen?"
Detta hände sig på den goda tiden,
Den gamla goda tiden,
Då landet var en enda lycklig
"Skål, moder Svea"-idyll

På snabbare tid än fyra bloss
Var Patrik utom sin dörr.
Nu skulle iskarl'n lära sig
En läxa som aldrig förr.
Han ropte kvickt en droska an
Och kastade sig däri.
Kärran var vind och skralt.
Hästen var blind och halt.
Kusken han sa att sme'n som lovat
Sätta en hästsko dit
Hade besökt en tandläkare
Som var förstörd av sprit.
Trampborren hade missat
Och gått rakt genom mannens kind.
Nu låg han dödssjuk på en vind.
"Håll käft karl,

Varför är där ingen is till punschen?
Varför är där ingen is till punschen?
Varför är där ingen is till punschen?"
Detta hände sig på den goda tiden,
Den gamla goda tiden,
Då landet var en enda lycklig
"Slå dig för bröstet"-idyll.

Innan man hade hittat rätt
På iskarlens gamla skjul
Hade rätt mycket lera svätt
På Patrik från droskans hjul.
Byxorna var besudlade
Med sopor och jord och träck.
Arg var han som ett bi
Dörr'n slog han huvu't i.
Inne i dunklet såg han
Några barbenta magra glin.
Ett av dem sade hostande
Av röken ifrån kamin:
"Mor är i sta'n och tigger
Så en brödbit till kväll'n vi får.
Far dog i kolera igår. Förlåt oss.

Därför är där ingen is till punschen.
Därför är där ingen is till punschen.
Därför är där ingen is till punschen."
Detta hände sig på den goda tiden,
Den gamla goda tiden,
Då landet var en enda lycklig
"Leve kung Oscar",
"Skål, moder Svea",
"Slå dig för bröstet"-idyll.
(Povel Ramel)